Oj, var ska jag börja. Ska jag börja med att säga att jag är sjukskriven? Sjukskriven från tisdags förra veckan till imorgon än så länge. Varför? Jo för att herr bebis ville/vill komma lite tidigare än beräknat.

 

Tyckte att jag haft mycket molvärk i magen och mycket sammandragningar, men misstänkte ingenting och trodde bara att det var normalt att ha det. Ringde ändå till förlossningen för att kolla och de sa att gå hem och lägg dig, ta två panodil och se om det går över.. annars ringer du igen. Ja, sagt och gjort, fick ringa igen eftersom det inte gick över med panodilen. "ja men då får du nog komma in så vi får kolla på dig".. okej, tisdag kväll, jag och johan slänger i oss vars en macka och sticker upp. Hej här kommer jag, höggravid utan mage;) De började att köra CTG som visade att jag hade sammandragningar och behövde då undersökas av en läkare för säkerhets skull också.

 

När väl doktorn kommer, efter x antal oförberedda händelser som så klart fick gå före, typ kejsarsnitt och sånt, undersökte hon mig. " Din livmoder är påverkad (lite påbörjan till förlossning) så du måste läggas in nu omedelbums, få spruta för att stoppa det hela". Hade du varit en vecka längre i graviditeten hade man inte gjort något.

 

What? Ska jag få bebis eller va fan händer? Jag känner ju inget, ska det inte göra ont? miljoner tankar snurrade i huvudet och vi fattade noll.

 

Jag och johan blir visade till "mitt rum", där de har lagt fram en fin sjukhussärk och gjort iordning. Jag har bara min klänning och handväska på mig/med mig, för vi skulle ju vara vara här i en kvart. 

Eftersom det hela redan hade börjat så vill man påskynda mognaden av bebisens lungor, då de inte är helt utvecklade i denna vecka. Och detta för säkerhets skull, ifall om han skulle komma. Så in med en spruta i skinkan. En spruta till i låret blev det för att min livmoder skulle slappna av lite och inte dra ihop sig.

 

Snacka om chockad. Helt plötligt inlagd på sjukhuset. Inte bara en dag utan till fredag eftermiddag. På onsdagen trodde jag att jag skulle få åka hem såklart, men då ville de ge mig en omgång sprutor till för säkerhets skull. På torsdagen var det the day, då jag verkligen trodde jag skulle få åka hem eftersom sammandragningarna slutat. Nej, då hade livmodern påverkats ännu mer så jag måste stanna en natt till för att de ville hålla koll på mig. Då pallade inte mitt psyke längre.Vad tusan händer? Ska vi få barn nu eller inte?

 

Helt plötsligt skulle vi få träffa barnläkare på neonatalavdelningen som skulle berätta hur det skulle vara att få barn lite tidigt och vad som händer ifall man får det. Nu i efterhand fattar jag att de såklart vill förbereda en så mycket som möjligt ifall det skulle hända. Många kanske inte är förberedda på att bebisen måste vårdas lite extra länge på sjukhus med slangar osv på hela kroppen, så det är ju jättebra att de förbereder en ifall om. Men, det är ingen fara att få barn i vecka 34 som vi är i just nu enligt läkaren ialla fall.

 

Fick åka hem i fredags och jag och johan var lite omtumlade. Fattade typ ingenting. Nu har det börjat lägga sig och alla spänningar jag hade i kroppen har släppt. Nu är ovissheten det allra värsta. Vi kan lika bra få barn vilken dag som helst men kan lika bra gå hela vägen till oktober som beräknat, ingen kan svara på det. Tänk om vi bara hade fått ett datum, så mycket enklare. Imorgon ska vi på återbesök och se om det har förändrats något. Imorgon ska en väska med lite prylar med, ifall jag bli inlagd igen. Nu är jag ordinerad vila. Soffläge alltså. Ska ta mig ur sängen nu tänkte jag och äta lite frukost.