Blir inte som man tänkt sig, bara bättre
Jag hann inte klättra på väggarna allt för länge, i lördags 5:e september kom vår Oscar till världen. Min molvärk fortsatte och på lördagen när vi kom in till förlossningen va jag öppen 8 cm. Fick sitta i väntrummet och vänta två timmar och ctg:n visade inte på att jag hade värkar. Kändes förjävligt eftersom det gjorde ont! Barnmorskan berättade att hon aldrig kunde tro att jag skulle föda barn just vid det tillfället, det syntes ju inte på mig. Jag har väldigt hög smärttröskel. Hann in i förlossningssalen,och mitt i mitt samtal med pappa, då gick vattnet. Värkar utav helvetrt bröt loss och ut kom Oscar efter 8 minuter:) jag är så grymt stolt över att jag klarade mig med endast lustgas de sista värkarna och jag klarade av att föda ett barn. Sjuk känsla,'så jävla ont, men när man tänker tillbaka på det så va det så coolt! Barnmorskan och undersköterskan som va med var hur grymma som helst!
Oscar vägde 1980 g och va ca 43 cm lång. Vi fick stanna på sjukhuset i en vecka för att han va lite liten. De ville kolla så att han kunde hålla värmen själv,'andas själv och går upp i vikt. Nu är vi hemma och personal från sjukhuset besöker oss två gånger i veckan.
Sitter och njuter i soffan och tittar på min bebis, är en så stolt mamma! Han är underbar.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Stort stort grattis!
Postat av: Sandra
Åhh det låter så mysigt! Njut ordentligt nu. Kan bara känna vilken gosig bebislukt han har och så pyttesmå fingrar 😍❤️
Trackback