Det känns som att jag inte kan komma med något nytt nu längre, mer än att jag bara väntar på att dagarna ska gå. Jag kan ju berätta att man ska springa 2 km på 10 minuter. Jag klarar av att springa 2 km på 10 minuter och 30 sekunder. Så jag försöker springa 2 km varje gång nu, det är ju bara några sekunder extra. 

 

Jag har ju inte märkt några resultat på flera dagar. Men NU! Ja nu har jag märkt resultat. Jag vågar inte berätta det här nu, för tänk om inte resultatet håller sig till på torsdag morgon. Jag är dock osäker på hur för- och efterbilderna kommer bli. Är det verkligen någon skillnad, trots att måttbandet och vågen visar skillnad? Spännande. 

 

Åh jag måste ju berätta om häromdagen när jag var på gymmet. Många som gymmar flämtar, flåsar och pustar när de kör sina övningar. Men vissa går över gränsen. En kvinna i typ 40-årsålderna var på gymmet i rummet jag också brukar vara i. I detta rum kan man stretscha och köra enklare övningar med egen kroppsvikt eller hantlar. Efter varje övning STÖNADE hon så in i bomben. Jag bara kollade på henne och tänkte: "vad håller du på med, du är inte hemma i sängkammaren nu, håll käft". Det var inte lågt heller, utan högt. När hon gjorde sin sista övning var det som värst,ahhhööhhhh. Jag dog lite inombords faktiskt. Dessutom gick det inte att ungå att hennes träningstajts skavde in både bak och fram. Kameltån var fruktansvärd och jag blev så äcklad. Uhhhh. Gå här ifrån tänkte jag. Nä, det var inget bra minne från gymmet. Det får bli mer gruppträningar hedanefter. 

 

Nu blev jag inte taggad att gå och träna. Får nog bli efter lunch!