jag måste berätta en sak, som faktiskt skrämmer mig en aning. har ni läst boken asyl och de andra böckerna med liza marklund? då vet ni vad jag pratar om. jag vill inte nämna några namn (dock så vet jag inte vad han heter heller) men han har börjat närma sig dom senaste dagarna på ett liknande sätt som i boken. sådär övertrevlig, väldigt förlåtande, ger lite komplimanger, "oh, du har verkligen samma stil som mig" säger han också. det jag tyckte var lite obehagligt var när han satte sig nära mig på tåget, när han rörde vid mig och när han frågade om mitt mobilnummer som jag inte gav ut. han är jättesnäll, det är inte så, men jag tänker bara på boken och tänker att jag borde passa mig, jag är ju inte intresserad av honom precis. men, problemet med män är att de ibland tolkar det som att man är intresserad av dom bara för att man ler mot dom och pratar. ungefär. Nej, ögonen. uh. förlåt. jag blir bara lite rädd.