spader dam
Sen jag började i Halmstad, har ett helt nytt liv börjat för mig. Nya kompisar, ny stad ja Allt. Det har gjort att bowlingen påverkats oerhört. Mina träningar har inte blivit alls lika ofta, jag har alltid kommit försent på grund av pendlandet, har för det mesta bara spelat dåligt denna säsong, eller i alla fall så har det känts så (hur bra än träningarna gått) och det värsta, jag är inte sugen längre, jag längtar inte längre efter att stå på banorna (förutom korpen, det älskar jag).
Allt började för kanske ett och ett halv år, jag började känna att det var så tungt och tråkigt, men kände ändå en lite gnista, jag fick ledigt från jobbet osv, och kände att jag kanske hade en liten chans att utvecklas. Jag tänkte ändå att jag borde satsa på att få komma med i u-21 gruppen, dåvarande u-23. Men för några veckor sen insåg jag att jag trott förgäves. jag heter inte rätt, jag har inte några särskilda meriter trots att jag spelar i sveriges bästa damlag, och har ingen mun och inte gått på bowlinggymnasiet. Ja då blir det inte lätt. jag har stått emot och kämpat så länge. men nu... nu ger jag upp!
I veckan skrev jag ett mejl till styrelsen att det inte går längre. Jag går till 16-17 varje tisdag i skolan, jag har ingen bil här uppe vilket betyder att jag måste åka tåget och det kostar 150 spänn att åka fram och tillbaka för 1 timmes träning. Jag betalar 300 i månaden i månadsavgift så jag kan inte riktigt få ihop ekonomin. Jag får träna varannan vecka här i Halmstad och får 70 kronor vilket inte heller kommer gå ihop, plus att jag måste åka hem nästan varje helg. det blir väldigt mycket pengar på något jag tappat stingen för.
I helgen ska jag spela match, i A-laget. Dock är jag reserv, som jag brukar vara. Detta är kanske min sista match?? Jag vet inte. jag har inte fått något svar från styrelsen och i och med att jag skrivit kontrakt på året ut och våren är jag berädd på att betala och spela matcher, men de kan inte räkna med att jag tränar och då tycker jag att någon som verkligen VILL och verkligen brinner för bowlingen som jag gjorde innan får chansen att ta den eftertraktade platsen i a-laget.
Jag tycker det är hemskt detta jag skriver, jag har spelat bowling så länge jag kan minnas och gillar allt runt om bowlingen. Tjejerna är underbara och har känt dom så länge så det känns ju såklart hemskt att skriva detta. Såklart kommer jag ju ha kvar min licens och grejor, för man vet ju aldrig, jag kanske hittar glöden igen.
Just nu, behövs det en paus. Mitt liv är här uppe i Halmstad,,..tyvärr. snyft
detta är ända gången jag kände att jag tillförde något i mitt SM-guld, en fruktansvärt härlig känsla och jag skulle så gärna vilja uppleva det igen;D
Tycker att du gör helt rätt faktiskt, och ... det går ju alltid att ta upp träningen igen när du pluggat färdigt. Satsa på en bra utbildning, skaffa dig ett jobb och sen kan du börja spela igen. Tror att du kommer bli sugen igen, senare i livet.
Kram på dig och det blir kul att ses till helgen.
Mamma
du gör helt rätt, gumman. Är du inte sugen så ska du inte tvinga dig själv, njut av livet utan några måsten istället! :) det enda jag vill är att du börjar bowla igen om jag flyttar hem! :) ååh, jag älskar den bilden.. blir så lyclig varje gång! saknar dig! <3
