måste skriva en liten sväng om henne. när min morfar dog, försvann hennes allt, hon hade reumatism och den blev värre och värre, hon flyttade tillbaka till göteborg till sin gamla hemtrakt och mådde bra till en börja med. Inom något år fick hon en stroke, hon hittades i duschen helt medvetslös med iskallt vatten sprutande mot henne. hon är en riktig kämpe och återställde sig bra, fast hennes tal och vänstra sida blev inte riktigt bra, brukar ju bli så när man får stroke, men bara otroligt att hon klarade sig. några sjukhustbesök blev det för min del, men sen fick hon komma hem igen. värken bara fortsatte varje dag och hon blev lite deprimerad. hon skulle få hemhjälp men jag vet inte hur det blev med det. Sen blev allt bara ännu värre igen, hon börja tappa minnet lite, och egentligen vet jag inte vad som hände helt och hållet. Men NU, så har hon inte bott hemma på ett halvår, hon har brutit höftbenet och armen, eller nått. och hon forslades mellan sjukhus och korttidsboende. hon tappar minnet mer och mer, och hon var olyckligast i världen. att allt ska kunna hända en och samma människa. folket som tog hand om henne var ju helt tröga. om hon var nödig kunde de sätta henne på toa, men inte kom de och hjälpte henne upp från toan sen, utan hon fick ju sitta där, tilslut tröttnade hon och glömmer att hon fick resa sig, hon ramlar och slår upp nya skador. jätteklyftgit. kommunkärringen som ska ta beslut om henne, om hon verkligen klarar sig själv, förstår inte att mormor är senil och ville flytta hem henne igen. Men för fan, hon fattar inte att hon inte klarar sig själv. mamma skulle åka upp till henne en dag, när hon skulle hoppa på tåget avbokade hon hela skiten. jättesmidigt. idiot måste jag säga. nu har hon förhoppningsvis blivit uppsagd och nu har det gått ett tag.
mormor har hamnat på ett jättebra korttisboende där hon har en underbar kompis, Britta heter hon, träffade henne förra veckan och till en början verkade hon helt klar i huvudet, jag tänkte vad fasen hon gjorde här. mormor presenterade oss för henne och berättade att de är bästa vänninor:D När vi sedan satte oss ner kom den här Britta och satte sig bredvid oss, sen frågar hon vilka vi är och varför inte mormor presenterat oss. Då förstod jag, de är lite glömska båda två, men helt underbara. Mormor är lyckligare än någonsin och det önskar jag verkligen henne!