detta är berättelsen om en tjej från skåne som spelar bowling. Hon var uppe i stockholm förra söndagen och fick spela bowling med en kille från Göteborg. Det första hon gjorde var att gå upp på fel bana så den här killen fick säga ifrån, tjejen tyckte det var ofantligt pinsamt och trodde antagligen att killen trodde att hon var jättelöjlig. Hon blev genast generad (som hon brukar bli), men sen fortsatte hon spela, dock inte så bra. Killen var tyst rätt länge men ju längre tiden gick började de prata mer och mer med varandra. Till och med nästan flirta lite, de höll kvar sina blickar lite extra varje gång det tittade på varandra. Ja i sex serier spelade de på samma bana med/mot varandra och hade jättetrevligt, men ingen vågade tro något mer. När de var färdiga ville de knappt släppa händerna från varandra när de tackade för spelet. Och så var det äventyret slut. Trodde både tjejen och killen.
När tjejen kom till sitt hotellrum gick hon in på internet och kikde, givetvis efter killen hon spelat med. Det roliga var att killen gjorde samma sak, men han tog initiativet till att bli vän med henne, vilket hon inte vågade riktigt. Hon är jätteblyg egentligen. När tjejen såg att han ville bli vän med henne hoppade och skuttade det innanför kroppen, av glädje. När hon kom till bowlinghallen nästa dag såg hon honom, han kollade på henne när hon spelade, men hon spelade inte alls bra, konstigt nog. För han satt ju där, killen. Senare spelade killen, tjejen försökte kika lite smått, försökte få lite lite lite ögonkontakt och prata lite, men det blev inte så mycket.
Nästa dag sa de hej, pratade lite i fikakön, men mer än så blev det inte. Hon åkte hem till Skåne, han till Göteborg. Sen trodde hon det var slut. Men till sin förvåning när hon kom hem hade han lagt till henne på msn, hon blev jätteglad. Där pratade de i flera timmar, precis som de hade känt varandra jättelänge. Hon blev gladare och gladare. Men när skulle de ses? De pratade lite smått om det, skojade lite så, och tänkte att det ALDRIG kommer bli av. Lyckligtvis har tjejen släkt i Göteborg och det blev lite hastigt påkommet att flickan och hennes mamma skulle åka upp och hälsa på flickans sjuka mormor som ligger på sjukhus. Flickan var tvungen att berätta. De bestämde träff. Något flickan var väldigt nervös för, men otroligt kul tyckte hon det skulle bli. Spänd var hon när hon satte sig på spårvagnen från Mölndal in till Stan, närmare bestämt skulle hon hoppa av vid brunnsparken. Hon såg honom, hon fick panik, VAD GÖR HON? VAD HÅLLER HON PÅ MED? SHIT SHIT, han stod verkligen där, för mindre än en vecka sedan träffades de. SHIT. Ja det var ju bara att gå fram, le lite lätt och säga "hej" på skånska. Sen flöt allt på, dock lite stelt i början, de gick massa rundor i stan, pratade och skrattade i flera timmar. Hon köpte trosor, (vilket är konstigt på första dejten, men det var halva priset på björn borg, tjejer är sådana) och bytte ett smycke. Tiden gick, dom gick o gick, sen gick de in på Hard Rock Café och åt lite mat, eller inte jättelite. För det var enorma mängder mat, de satt där i över tre timmar och hade jättetrevligt. Flickan blev kär i killens dialekt, bara sådär. Kvällen var väldigt lång, de hade ju så trevligt och det blev aldrig någon pinsam tystnad heller, de hade verkligen hittat varandra. Flickans mamma var lite orolig, men det löste sig, Killen hälsade till flickans mor. Och moren gav sig, hon tänkte att flickan är ändå tjugo år snart, så det var ingen fara. Tiden gick, flickan var jätteförkyld, de tog på sig och gick mot spårvagnen, flickan var ganska exalterad över att åka spårvagn, som ett litet barn, fick dra i snöret och allt. Hemma hos killen var det jättemysigt och trevligt, hon fick champange och allt, fick titta på jättetvn och blev visad på karta var de hade gått hela kvällen. Sen blev det prat prat prat, och många skratt. Ja flickan var/är glad. Båda två är jätteglada, och tycker det är synd att det är tjugo mil mellan dom. Men den som väntar på nått gott............:D